Hade tänkt berätta lite min ponny, till en början kan jag berätta en hel historia om hur och varför det blev så att vi köpte henne, men jag tar det kortfattat. Vintern 08 började vi leta ny ponny, vi åkte runt och provade massor med olika ponnysar och mamma ville inte att den skulle kosta så himla mycket eftersom vi inte visste om jag ville fortsätta tävla och så. En kompis till oss skickade oss upp till Sundsvall för att provrida en ponny som dom visste att jag skulle tycka om. Ludde (Chuan Lad) och mycket riktigt, jag älskade den ponnyn! Det var en gul valack med mörka ben, mörk svans och man. Första gången jag red honom var det som att det klickade till, jag provred honom två gånger eftersom att han var rätt dyr men tyckte bara om honom mer och mer. Men tillslut bestämde vi oss för att köpa honom, vi tog hem honom sommaren 09 han var besiktad och klar utan anmärkningar. Dagen efter vi hämtat honom rasade allt.. Han var halt, vi åkte direkt till ATG kliniken och röntgade. Resultatet vi fick var att han hade spatt, jag vägrade släppa honom men var tvungen, det var tungt.. Han var ju min ponny lixom, jag tappade lusten att leta vidare så vi struntade i det, vintern 10 började vi leta och hittade Beckis. Jag red beckis två gånger sen bestämde vi oss för att köpa henne, hon hade inte gått så mycket till skillnad från den andra gula ponnyn. Han var lite mer erfaren, han hade trots allt gått MSV A.

När vi hade köpt beckis var hon totalt omöjlig, hon bråkade och var jätte tjaffsig i munnen. Hon gick typ inte att rida ut på.. Jag började ångra mer och mer att jag köpte henne och jag hatade allt, jag vägrade tycka om henne. Jag ville ju ha Ludde, ingen annan.. Jag kommer ihåg kvällarna, hur jag satt och grinade..

Jag insåg efter ett tag att det kanske var dags att byta stil och lite så, jag bytta klubb och tränare även kompisar. Jag bytte till Borlänge ryttarsällskap och jag kunde inte gjort ett bättre val, det var även här jag började lära känna Fanny! Jag började sakta men säkert glömma Ludde och inse att jag inte kunde jämföra honom med alla, det funkade inte. Jag började även tycka om Beckis mer och mer, men det har tagit tid att ens komma henne så nära att jag kan sätta på täcket utan att hon blir grinig, sparkas eller bits. Jag har snart haft henne i två år och det är först nu jag börjar inse att hon inte är så värdelös i alla fall, hon har lärt mig ungefär allt jag kan idag och jag är glad att jag har henne, för hon är speciell. Det har tagit mig två år för att hon ens skulle acceptera att satte på henne täcket. Men hon är underbar den lilla åsnan.. I början när jag fick henne kunde jag inte ta henne i munnen, för hon bara röck ner huvudet och vägrade lyssna. Hon sprang baklänges och hoppade åt alla håll, hon stegrade och bara sprang mot hinderna med huvudet uppe vid månen.

Idag rider jag henne på hacamore i hoppningen och vanligt tränsbett eller hissbett hemma och ute i skogen, hon har förändrats något enormt. Det är inte samma häst längre, vi hoppar banor till och med 130 och det har hon inga problem med. Vårat mål inför nästa års säsong är att starta MSV, året efter det siktar vi mot sm och svår klass. Men det tar vi som det kommer lite.

Här kommer lite bilder på henne!

Träns är överskattat, tyckte beckis iaf..

Så här ser det ut här beckis bestämt sig för att det är en lagom avsprångspunkt..

Fast hon kan vara duktig också, Leksands rk

Bollnäs, L:A

Stegra på komando uppsuttet

Hon har bestämt sig för att INTE lyssna..

Stegra på komando från marken

Det var allt jag hade att berätta om beckis är det något ni undrar så fråga bara! Tänkte att ni skulle få se några bilder på den gula valacken också.

Ludde hemma hos oss

Ludde hemma hos oss

Johanna rider honom